Ägare av katthundarna

29 04 2010

I Flip, kelpien, har jag oerhört mycket hund. Missförstå mig rätt när jag säger så. Det handlar inte alls om mycket hund = ett stort skyddsfräs till hund som gapar och skriker på alla ( eller ja, gapar kanske ändå får tillskrivas herr Butterfly Flip  😉 Det folk tänker på främst när man säger ”mycket hund” brukar nog kanske ändå vara brukstanken om schäfrar som springer genom betong och flisar skyddsärmar på löpande band. Det är alltså INTE det jag menar när jag i dagens inlägg skriver ”mycket hund” Det jag menar är att i Flip har jag en hund som visar alla sidor man förväntar sig av en hund. Låt mig ta några exempel: han tar själv pinnar och springer med under promenaderna, han kommer på inkallning efter konstens alla regler med gnistrande blick i väntan på sin repboll, han är med på vad som än bjuds i form av aktiviteter, han pussas, stryker öronen bakåt, älskar att bli kliad på magen och älskar folk. Där är några saker jag tycker definierar en hund som är mycket hund. Eller med ett annat namn; Flip är en hund-hund.

Bosse däremot, han är ganska lite hund. Återigen menar jag inte betongbyrackan utan just att han besitter väldigt få hundegenskaper och saknar flera av de jag nämnde med Flip. Jag ska försöka illustrera hur denna typ av hund istället fungerar. Jag har valt att kalla den här hundtypen katt-hunden.

Katt-hundarna kommer aldrig i sin vildaste fantasi förstå vad vitsen med att ta en pinne under en promenad skulle vara. Pinnar är enligt katt-hundar jordiga, stela och orörliga och luktar inte ens mat. Om man som dum ägare skulle få för sig att försöka fresta katt-hunden med en pinne lär man få stå där med ett tillgjort leende i ett tafatt försök att övertyga och katt-hunden kommer lägga sig i närmsta mosstuva. Vidare är inkallning katt-hundens mest relativa begrepp som endast och bara tillämpas antingen på eget initiativ eller för oxfilé fastnitad på ytterdörren. Som dum ägare kan man inledas i falsk tro att man faktiskt lyckats träna in en finfin inkallning när katt-hunden visar sig från sin allra bästa inkallningssida. Detta är dock ett tecken på att djuret har så ofattbart trist i sitt liv att även den lägsta av aktiviteter kan komma att duga.

Vad gäller aktiviteter finns det några basala saker som en katt-hund ägnar sig åt, den har dock en fast kvot per dag i hur mycket som går att utföra. Nummer 1 på aktivitetslistan: tvätta sig. En katt-hund HATAR att vara smutsig. Smuts är en styggelse och måste till varje pris putsas bort, oavsett annan pågående aktivitet. Nummer 2: gnälla. En katt-hund har lärt sig tidigt att husägaren har dålig tolerans för långa, utdragna, högpitchade ljud, och får genom den lidande, svärande ägaren igenom flera av sina önskemål. Nummer 3: stå och glo. En katt-hund lär sig ägare att tidigt börja rikta uppmärksamheten endast och bara på sig själv genom att ställa sig på det mest opassande ställe man kan hitta, tex mitt på en väg. Och slutligen nummer 4: fräsa på andra hundar. En katt-hund works alone. Hon skulle aldrig befatta sig med områdets white trash som inställsamt viftar på svansar eller dregglar på hennes nytvättade päls. Det finns folk och så finns det folk – det är katt-hundens motto.

En katt-hund pussas ALDRIG. Att pussas hade varit att visa tillgivenhet och det är enligt katt-hunden ett tecken på svaghet. Plus att man ju blir slemmig och smutsig. Och smuts är ju som vi alla vet:…..EN STYGGELSE! Just det. Stryka öronen bakåt görs endast och bara i situationer där katt-hunden upplever sig själv befinna sig i misär och aldrig som ett tecken på undergivenhet. Enligt en katt-hund kan folk komma och gå, och de ska bli mycket nöjda över om de får ett enda uns uppmärksamhet.

Alla har inte haft en katt-hund. Ni som har en katt-hund kommer förstå vad jag skriver, ni andra kommer få erfara när ni får äran att äga en. En katt-hund tränas inte efter ”boken” den tränar dig, så enkelt är det. En katt-hund är aldrig statisk i sitt sätt att se på världen, att se på belöningar, på andra människor och hundar. Den är och förblir undantaget som bekräftar regeln. Man måste älska sin katt-hund, de är galna, egna och alldeles alldeles underbara. Och det kommer alltid vara just deras frånvaro som kommer slå hårdast när de väljer att lämna jordelivet. Bosse, du är min katt-hund, nu och för alltid.

Annonser

Åtgärder

Information

13 responses

30 04 2010
Jenny

Åh, vilken träffande beskrivning! Jag saknar fabror Bosse!

Puss

30 04 2010
Therese

Vilket roligt inlägg – och vad jag känner igen mig! Jag har haft en ”katt-hund”, en hund som är mer saknad än vad någon annan är, och en hund där andra fortfarande pratar om hennes upptåg 6 år efter att hon lämnade oss.

Hon var otroligt envis och på det en fin flicka. Det resulterade i att hon aldrig i vår agilitykarriär, hoppade över ett långhopp! Varför skulle man det när de var utlagda så man kunde gå över plankorna 😉

Härliga bilder!

30 04 2010
Cecilia

Haha! Eftersom jag äger en ap-hund (Udo) och en liten gris-hund (Cartman) hoppas jag att Ninja är en riktig hund-hund!

30 04 2010
Stine og BC gutta + papillon

Herlige bilder!! Min lille (store) papillon er også litt katthund, men bare litt….. han elsker å trene meg. Han er også god til selv å bli trent. Beste Tillit i verden.

30 04 2010
iDa

Åh jag skrattar så jag gråter! Jag känner sådana hundar, katt-hundar! Yoda har vissa sådana tendenser, rätt många faktiskt… 😉

1 05 2010
Harriet

Ha, ha. Vilket roligt inlägg. Jag kan se lille Bosse framför mig, lite lagom fisförnäm medan bonnpojken Flip rusar omkring och upptäcker världen. 🙂
Härlig beskrivning.
Kram

1 05 2010
Jenny

vilken klockren beskrivning 🙂 Nu äger jag visserligen en hund-hund, men kan nog tycka att det finns lite hund-katt i han också, inte de egenskaper du beskriver, men Baloo ”slåss” gärna med sina tassar, på katters vis, och han balanserar gärna på fönsterbrädor och soffor precis som katter. Annars är han mer åt hund-hund hållet! Ha de fint, vi ses i maj

5 05 2010
Maria

Hahahaha, jag är HELT med dig, har också en katthundspappis.. skrattar så jag gråter. Känner igen mig alltför väl 🙂

Mvh Maria & Fabian.

13 05 2010
Marilyn

En fullträff när det gäller beskrivningen utav min lilla Katt-Hund. Blev full i skratt när du nämnde det där med inkallningen, hi. Underbara bilder på skönheten din! Kramiz

16 05 2010
villgott

Vilket underbart inlägg! Jag önskar mig en hund-hund som nästa hund….

9 06 2010
Henrietta

Jag har själv en pappillionmix som jag alltid har kallat katten. Han stryker sig gärna mot mig när han gosar och ligger alltid så högt upp på soffkanten som möjligt. Känner igen min gubbe i alla dina beskrivningar! 🙂

15 07 2010
Marita

Hej! Jag har en ”hundkatt”förmodligen vanligare än katthund.Katten tror han är hund och jag använder sammma kommandon som till hundarna. Han följer ofta med på promenaderna, sitter vackert , räcker tass, går ut och in på kommando osv. Roligast är när tre hundar sittter vackert och katten gör detsamma, och sen glatt tar emot och äter upp en hundgodis. Å andra sidan älskar mina hundar kattfoder som godis och det är lagom små bitar att ha många i fickan av.

15 07 2010
tajma

Hej! Vad roligt att höra om katthunden! Har hört talas om att dessa finns och nu har du bekräftat det! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: